Recension Hufvudstadsbladet 1.10.2008

Mångsidig tolkning av Kung Lear

Anatomia Lear. Skapad av arbetsgrupp.
Regi: Mikaela Hasán.
Dockor, scenografi: Janne Siltavuori.
Ljus: Mari Agge. Ljud: Kristian Ekholm.
På scenen: Heidi Fredriksson, Åsa Nybo, Johanna af Schultén.
Föreställningar på Diana-scenen 1.10, 3.10, 10–11.10, 15–16.10.
Premiär i Ateneum-salen 25.9., på Diana-scenen 27.9.

Med utgångspunkt i Shakespeares Kung Lear har en arbetsgrupp och regissören Mikaela Hasán skapat den visuellt spännande föreställningen Anatomia Lear som är mer eller mindre ordlös men inte ljudlös. I Anatomia Lear, som var en del av Ordlös-festivalen som avslutades på söndagen, uppträder Lear mångtydigt både som en liten, nästan skelettlik, urgammal, orkeslös docka med skarpa anletsdrag och en större docka som inne i ett plasthöljt utrymme ligger utsträck som antingen ett lik eller en patient.

Den fascinerande lilla Lear-dockan har skapats av Janne Siltavuori som också gjort scenografin. Dockan hanteras suveränt uttrycksfyllt av tre personer, Åsa Nybo, Johanna af Schultén och Heidi Fredriksson som fungerar som ett slags sjukskötare . Eller är dett Lears döttrar det är fråga om? Är det enbart den vänliga Cordelia vi ser som tar hand om sin far eller finns här också de elaka, konspirerande Goneril och Regan?

Emellanåt piggnar kung Lear till, läser dagstidningen, röker, klär på sig och så rör sig händerna i hans rock som finns på en klädställning. Så blir det besök i det plasthöljda utrymmet där Lears mage sprättas upp och diverse anatomiska delar dras fram. Anatomia Lear är en gripande föreställning som visar upp åldrandets olika stadier.

Elisabeth Nordgren